Vissa resor flyter på och är helt perfekta, men ibland blir det alls inte som man har tänkt sig. Jag tänkte skriva om en resa som inte alls började som planerat.

Lördagen den 26 Juli 2008 skulle jag åka till Marbella, Spanien tillsammans med Johan (min pojkvän) och Tedh och Nathalie (ett annat kompis-par). Vi bokade resan redan i slutet av februari så vi hade sett fram emot resan länge. Planen var att vi skulle få skjuts till Arlanda vid 04-tiden av killkompisens pappa, så vi skulle vara där strax innan kl 05.00 för incheckning.

Kvällen innan åkte vi till Heron City gick på bio. När filmen var slut ringde Johans bror och frågade om min mamma hade fått tag på mig. Jag som trodde att han ringde för att fråga om han fick låna Johans XBOX, blev ganska chockad när han sa att resan var inställd/försenad. Jag trodde först att han skojade men han sa att jag skulle ringa och prata med mamma.

Mamma jobbade den sommaren i taxiväxeln i Vagnhärad och eftersom vissa taxikunder åkte till och från Arlanda brukade hon titta till hur flighterna låg till tidsmässigt (arlanda.se) åt taxichaufförerna. Hon hade fått för sig att för skojs skull kolla vår flight och det var tur det! När jag fick tag på henne berättade hon att planet var försenat till 17.30, alltså 10 timmar!! 
Vi åkte hem och sov eftersom vi inte längre behövde gå upp kl 03...

Dagen därpå köpte vi pizza på Robbans och sen åkte vi till Arlanda. När vi kom fram checkade vi in våra väskor och som "ursäkta att ni fick vänta" fick vi matkuponger värda 140:- var. Eftersom vi nyligen ätit tog vi bara varsin fika, men efter det hade vi över 300:- kvar på våra värdekuponger. Det skulle kännas onödigt att slänga så köpte 12 flaskor med vatten som vi kunde ha i Spanien. Kanske inte jättepopulärt på det fiket...

Flyget blev ytterligare 20 minuter framflyttat och när sen fick vi äntligen kliva på planet! Vi satte oss på våra platser och nu skulle vi ÄNTLIGEN komma iväg.... Trodde vi!
Det visade sig att en passagerare hade checkat in sitt bagage men inte fanns ombord på planet. (Vi hade en teori om att han kommit dit på morgonen, checkat in sitt bagage och sen satt sig i baren...)
Kaptenen bestämde sig för att vänta ytterligare 20 minuter på honom, men eftersom han inte dök upp var de tvugna att leta upp hans incheckade bagage och plockade ut det.
När det var klart ropade kaptenen ut: "Nu ska vi bara vänta på att få lyfta, vi väntar på att få en starttid". En stund senare ropade han ut i högtalarna igen: "Vi missade tyvärr vår starttid, så vi ska få en ny inom 20 minuter". Vi väntade lite längre än så sen fick vi beskedet: "Så, om 25 minuter ska vi få lyfta".

Så vid 20-tiden fick vi lyfta och 4 timmar senare landade vi i Malaga! Vi blev bjudna på mat på flyget, som tur var eftersom vi fick vänta så länge. Vi fick vårat bagage och allt var som det skulle... Ända tills Johan fick sin väska. Den var sprucken längs HELA långsidan och var på väg att rasa ihop. Det enda som höll ihop den var ett spännband!
Vi orkade inte bry oss så mycket om det just då så vi gick ut för att ta bussen till Marbella. Klockan hade hunnit bli 00:20 och när vi kom till hållplatsen visade det sig att sista bussen hade gått för 20 minuter sen...

Vi hade bara ett alternativ och det var att ta en taxi. Chauffören kunde ingen engelska och inte fan kunde han köra bil heller. Han verkade iallafall förstå var vi skulle... Det var den absolut värsta bilfärden i mitt liv. Han höll ungefär 140km/h på motorvägen. En gång var vi en hundradel ifrån att krocka med en annan bil, som tutade på oss. Nathalie som inte alls hade uppfattat händelsen frågade: "Hörde ni också någon som tutade?". Vi andra satt med hjärtat i halsgropen...
Taxiresan slutade vid fel hotell, eftersom chaffisen alltså INTE förstod var vi skulle. Som tur var hittade jag dit vi skulle så 900:- fattigare vi valde att gå därifrån...

Kvalitén på asfalten var ingen höjdare. Det var ungefär som att dra väskan efter sig på kullersten. Hela vägen var det uppförsbacke dessutom. Det enda positiva med "promenaden" var att vi fick stanna till vid en butik och köpa frukost. Griniga och svettiga (32°C varmt och luftfuktighet 100%) fortsatte vi promenera.

När vi äntligen var framme installerade vi oss i lägenheten vi hade hyrt och gjorde oss klara för att lägga oss. Jag hade en vecka tidigare fått penicillin mot nån halsbakterie. När jag skulle ta den innan jag la mig visade det sig att tabletterna låg kvar på nattduksbordet hemma hos Johan, i Sverige... I det ögonblicket orkade jag inte bry mig om det efter allt som hade hänt.

När vi var klara för natten och skulle precis lägga oss kröp det fram en kackerlacka. Jag har extrem fobi för just kackerlackor så för att vara säkra på att den var borta skulle vi slå ihjäl den. Den hade gömt sig bakom dörren så Joahn sa att om den sprang emot honom så tar han den och om den springer emot mig så tar jag den. Johan, den lilla skitungen, sprutade rengöringsmedel efter den, så att den skulle springa emot mig... Eller hur, vilken gentleman?!
Jag fick panik, sprang till soffan och började gråta för att jag blev så rädd. Alla känslor jag hade sparat på hela dagen och kvällen, tillsammans med fobin för kackerlackan kom på en gång i en panikångest-attack. Jag började hyperventilera och var nära på att svimma...

När vi lugnat oss gick vi och la oss och dagen därpå började semestern på riktigt...

Här kommer massa bilder:










Världens godaste mat, NÅNSIN! <3 Gambas al aljillo...


Världens godaste Lasagne <3




Om du nån gång åker till Marbella, ÅK HIT! Till Johnnys bar! <3 Världens bästa restaurang!









Det här är mitt HAPPY PLACE! Den bästa platsen på jorden! <3